Jag glömmer inte med flit

Något jag har märkt är att så fort det blir mycket på en gång – då tappar jag saker. Tankar försvinner mitt i steget, som om de aldrig fanns där. Jag har en vana att skriva upp saker för att inte glömma, för jag vill inte glömma. Men ibland hinner något annat ta min uppmärksamhet, och plötsligt är det jag tänkte på borta. Tre sekunder – och tomt.

Och varje gång det händer kommer det där: det dåliga samvetet. Den där tunga klumpen i magen som viskar att jag är en dålig person. Att jag sviker. Att jag inte duger. Jag har sagt förlåt så många gånger att det känns som varje ursäkt förlorar sitt värde. Fast jag menar dem. Varje gång.

Jag försöker påminna mig själv: “Glöm inte.” Men då fastnar jag där. Och när hela huvudet fylls med rädslan för att glömma, finns det inte längre plats för något nytt att minnas.

Jag säger ofta:

”Maila mig.”

”Skriv till mig, annars glömmer jag.”

Folk skrattar ibland, som om det vore ett skämt. Men när jag sedan faktiskt glömmer – då blir de besvikna. Och jag skäms.

Men jag glömmer inte för att jag inte bryr mig. Jag glömmer inte för att jag är lat. Jag glömmer för att min hjärna inte alltid fungerar som andras. Och jag försöker – hela tiden försöker jag hitta system, rutiner, appar, listor. Men ofta rinner det ändå ut i sanden. För att systemen tar mer energi än de ger.

The Friendly Reminder föddes ur just det här. Ur kampen. Ur längtan efter att vardagen inte ska behöva vara så tung att bära. Jag hoppas att det här kan växa till något som inte bara hjälper mig, utan även dig. Något som inte glöms bort, utan som får bli en naturlig del av vår vardag. En vänlig påminnelse. Inget som dömer. Inget som suckar eller himlar med ögonen. Bara en liten hjälpande hand i en värld där vi inte borde behöva klara allt själva.

Allt ska inte vara en kamp. Men för många är det ändå så.

Och vi förtjänar att slippa skämmas för att vi är mänskliga.